Så var Tjejmilen gjord. Nästan alla mina förväntningar uppnåddes. Strålande väder, tjejer överallt, fina kollegor, härligt Stockholm och ett härligt arrangemang
Alla förväntningar uppnåddes, utom de jag hade på mig själv... Det var den där milen som skulle springas ju, under en timme. Men jag lovar, den här dagen flöt ingenting för mig. De första fem kilometerna var godkända. Men sen, efter sådär sju-åtta kilometer var det inte mycket som stämde.
Och egentligen kanske det fanns en del orsaker till att det kändes som det gjorde. Att jag hade gått upp kl 5 kanske. Eller att det var 25 grader varmt. Jag åt väl inte riktigt som jag skulle gjort om jag var hemma heller.
Jag sprang in på 1 timme, 6 minuter o 50 sekunder.
Och vet ni!? Jag har nog aldrig varit så missnöjd över en prestation tidigare. Det gick inte att hålla tillbaka tårarna. Jag både grät och var arg arg arg. Samtidigt kände jag mig fruktansvärt löjlig. Det var ju bara ett sketet lopp. Men ändå.
Jag grämer mig fortfarande lite. Jag hade nog inte trott jag skulle komma under timmen. Men i alla fall runt 61-62 minuter.
Men men. Man får bryta ihop och komma igen.
Jag hade en toppenhelg i stort tillsammans med härliga kollegor!
KRAM
5 kommentarer:
Jag tycker att du är superduktig ändå men jag förstår att det är surt när man har satt upp ett mål och verkligen vill springa på en viss tid.
Kram Linda
Du vet att du kan och får satsa på timmen nästa år, som sagt alla omständigheter rår man inte över!! Du var duktig som tog dig runt <3 Kram
Tycker du ska vara nöjd!! Nu har du testat och vet hur det är och kan komma igen nästa gång. När jag sprang första gången paja knät efter halva loppet och jag fick gå i stort sett de sista 4 km. Sprang in på upploppet på ren vilja sen kunde jag knappt böja benet.
Du fick en bra tid att förbättra.
Ha en toppen kväll!
Kram Kia
Ja man får bryta ihop ibland.
Men för mig är du ändå en superwoman!! Tycker du är enorm, så det så!
Kram på dig!
Jag förstår dina känslor. Men om det är till någon tröst är du inte ensam. Vet flera som är mycket missnöjda och som inte alls fick till det. Då värmen och allt tog ut sin rätt.
Jag har inte heller testat kompressionskläderna, tycker de är alldeles för dyra. Men jag är otroligt sugen på att testa ett par tights. Benen får ju aldrig någon riktig vila här i och med hunden.
Bryt nu ihop och kom igen. Tänk, nästa år slår du din tid med råge. Kramar
Skicka en kommentar