 |
| En liten Emilia och mamma |
Den här dagen för 15 år sedan sov jag hos min farmor, min mamma jobbade natt. Jag vaknade tidigt på morgonen av att det knackade på dörren, mamma skulle hämta mig när hon slutat och skjutsa mig till skolan, så jag trodde vi hade försovit oss. När det istället är pappa som kliver in genom dörren blir jag jätteförvånad, pappa som bor i staden Skövde, nästan 30 mil bort. Även Cissi, som har min stora lillebror Erik i magen är med. Pappa sätter sig på sängkanten och tar mig i knät.
Orden han kommer att säga kommer jag aldrig att glömma. Det är 15 år sedan och jag var bara 8 år. Men jag minns dom klart och tydligt. Han berättar att min mamma är död, att hon dog i en plötslig hjärnblödning sent kvällen innan. Efter det är minnena suddiga...
Ja, tiden går... Mamma finns alltid i mitt hjärta!
----
Idag är en väldigt glad dag också, min fina härliga lillebror Hampus fyller 11 år.
GRATTIS!!
14 kommentarer:
Tårarna rinner.... Livet är så jäkla orättvist! Allt för dock något gott med sig och jag är så glad o tacksam över att jag har lyckan av att ha dig som min finfina vän! Hade inte din mamma dött hade du inte varit exakt den fina människa du är idag vilket jag tar vara på men sörjer din mamma även fast jag aldrig har träffat henne! Älskar dig min bästa vän! KRAM
Ja himmel, lilla Emilia, livet är orättvist, finner inga ord och kan aldrig föreställa mig den chocken och ofantliga smärtan och saknaden. Jag líder verkligen med dig och blir ledsen av att läsa det du skriver.
Själv känner jag att man ska vara mer tacksam för det man har och händer det saker runtomkring (materiella ting) så ska man ta sig en funderare på vad som verkligen är viktigt och betyder bågot i livet.
All kärlek till dig!
Kram
<3
stor kram till dej fina Emilia, tänker massor på dej <3
Många kramar till dig <3
Men kära lilla du, jag får ont i hjärtat och tårarna strömmar. Jag förstår precis vad du känner. En sådan sorg. Som mamma är man ständigt rädd att det dels ska hända en själv något eller ens barn.
Sorgen är något man lär sig att leva med, men alsrig något man kommer över.
Stora varma kramar till dig!
Ylvali
Tufft för en 8 åring att ta in sån info och jag hoppas mina barn slipper sånt! Det är inget man vill att nån ska uppleva men livet är inte alltid så.
Lider med dig men jag tror att din mamma är stolt över dig för vad du blivit. Det lilla jag vet om dig så verkar du vara en stark tjej.
Kram Kia
* BamseKram&Kärlek *
<3
Oj, första gången jag är inne på din blogg och tårar rinner. Skickar en tanke från mig till dig och dina minnen av din mamma.
Kram Linda
Oj nu fick du mig att gråta en skvätt..livet är verkligen skört och det är lätt att ta de man älskar för givet, så ibland måste man stanna upp och bara leva i nuet.
Fina höstbilder du har tagir idag, älskar verkligen hösten! Sitter nu framför brasan med en mugg varm choklad, mums!
Jag kommer så väl ihår det där med att pendla mellan hopp och förtvivlan när det gäller uppsatsen. Tur att man är rvå som skriver, vi brukade kunna peppa varandra!
Hoppas att du får en fin vecka Emilia!
Kram Jennie
Stor kram till dig! Usch, såna besked glömmer man ALDRIG nånsin... inte VART, NÄR och HUR man fick dem =(
*Krama*
*KRAMAR OM*
Ååååå...Vet knappt vad jag ska säga...Sitter här med tårar i ögonen.Fy fasiken vad fruktansvärt och så hemskt...
får ont i hjärtat av att bara läsa att du behövde gå i genom detta...
Alla kramar i världen till dig
o ett försenat grattis till Hampus
Usch vad hemskt. Jag minns beskedet när min farmor dog i cancer. Men det är inte samma sak som att förlora sin mamma, speciellt inte när man inte är förberedd. Usch!
Men på något vis vackert att ett liv (en bror) är född denna dag så ni på något vis kan fira men ändå sörja. Ja. Krångligt men fint, på något vis. :)
(Och ja, jag trodde jag faktiskt skulle se dig på något av spinningpassen ^^)
Kram!
Skicka en kommentar