Ibland känns det som att min blogg är så himla tråkig, att jag aldrig skriver om något intressant.
Jag har funderat mycket på att det här med hur mycket man egentligen ska öppna sig i en blogg, hur mycket man väljer att berätta.
Alla är olika och alla tycker olika.
Ibland vill jag bara skrika ut mig alla känslor o tankar jag har, högt o ljudligt, ibland här, ibland inte. Men jag är så rädd att något jag säger ska misstolkas eller bli tokigt...
Därför har jag valt att vara ganska privat (privat i det avseendet att jag inte alltid skriver om vad jag tänker, tycker och känner),
i alla fall när det gäller mina känslor, inte alla såklart men dom som känns fel att skriva om här... Vissa stunder har jag så mycket inom mig som vill ut, men jag kan bara inte... inte här, även fast jag ibland kanske vill
En sak undrar jag bara, blir en blogg intressantare om man är mer öppen? I stort alltså, är det så, eller spelar det någon roll i överhuvudtaget?
Jag anser att det inte är bra att öppna sig FÖR mycket om sitt privatliv, sina känslor och tankar, lagom är bäst!
Men vad är lagom?
Ja, det var lite tankar från mig såhär på årets näst sista dag :)
Kram på er och gott slut!
Glömde jag säga att jag är oerhört GLAD att jag har samlat på mig en skara bloggläsare?!
Gillar er skarpt!
5 kommentarer:
Jag kör på devisen, personlig men inte privat! Jag lämnar inte ut allt men ibland så vill jag bara skrika, skriva och svära i bloggen. Det är inte det att jag inte står för det, utan det skrivna ordet kan leda till definitioner och missförstånd.
Dock har jag behovet av att skriva av mig och har stundom funderat på en anonym blogg för att kunna spy galla.
Jag tycker om din blogg, du är äkta, du är genuin i ditt skrivandet.
Kramar till dig tjejen, du rockar.
Ja vad är lagom? Jag känner precis som du även fast jag är mer privat i min blogg än vad du är och det har ju jag fått sota för ett antal gånger ;) Tycker oxå att min blogg är tråkig nu men jag orkar inte försvara mig när folk bara älskar att misstolka... men jag har sååå mycket jag skulle vilja skriva i min blogg som jag inte skriver!
Det är jättesvårt jag håller med!!!
Är ju väldigt utlämnande med en blogg, eller det kan vara det.. Din är lagom i det avseendet att ja det är bara lagom, jag kan inte förklara! Jag gillar att läsa om folks tankar o känslor och sånt men frågan är om det är värt det...
Nu ska jag se när mina grabbar åker skridskor på sin egen bana!!!
KRAM
Intressant det här med en privat blogg för att man ska kunna spy galla... men då kan man ju lika gärna skriva det i ett block... även fast jag absolut gillar idén men i den här lilla stan skulle folk snart lista ut vem det är :) Ha Ha!
Man kan ju lösenordsskydda en del inlägg på vissa bloggsidor, det kanske vore nåt!?
Jag gillar din blogg, en av få jag fastnat för och som jag följer som inte är av någon som jag redan känner.
Men självklart skulle jag vilja lära känna Emilia lite mer privat, men det tror jag inte att jag behöver göra via bloggen ;)
Sjäv skriver jag ju väldigt privat och personligt när det gäller Axels sjukdom, men övriga familjen och vad vi gör till vardags lämnar jag utanför. Är inte riktigt mogen att läman ut mig och min familj för mycket.
Kram!
Jag tror att man får känna efter vad ens eget hjärta vill att man ska skriva :) Och om man bryr sig om att folk vet vissa saker om en eller inte? :)
Jag delar ifrån mig långt ifrån allt som händer i mitt liv, men är ändå ganska öppen emellanåt :)
God fortsättning!! :)
Kram Carro
Skicka en kommentar