Igår kväll innan vi skulle sova låg vi o pratade. Ämnet halkade in på min mamma och hur allt gick till den där hemska hösten 1996.
Jag pratar inte så mycket om det, inte för att jag inte vill, utan för att det bara blir så. Jag tar nästan aldrig upp ämnet själv o jag berättar inget om ingen frågar.
Trots detta vill jag prata om det, jag har absolut inget emot det. Kanske gråter jag lite, ser lite ledsen ut, men det behövs nog ibland, men jag tycker om att prata om min mamma, hon blir liksom mer levande då.
Jag är säker på att vi kommer att ses igen!
Den 24 september 1996, jag var åtta år gammal, fick min mamma en hjärnblödning och lämnade mig... Med tiden har jag ju lärt mig att leva med det, jag är liksom van (om man kan och får säga så). Men det går inte en dag utan att jag tänker på henne o saknar henne!
Skriver detta inlägg mest för att skriva av mig, att min mamma inte finns är ingen hemlighet, så varför inte berätta?!
Jag vill prata öppet om det, jag mår bra av det...
Så om ni vill fråga -fråga! :)
8 kommentarer:
Mycket starkt och fint skrivet av dig Emilia!!!
Du är en mycket klok om mysig och väldigt omtänksam vän!! Jag är väldigt glad att jag träffade och lärde känna dig!!
Stor Kram från Ellen.
Gummsan då, vill ge dej en kram <3 Strakt av dig att skriva om mammsen här! Jag tycker om när vi pratar om din mamma och jag är övertygad om att ni kommer att ses igen någon gång men inte än på väldigt väldigt länge för du ska leva ett lånt och fint liv!
Finns alltid för dig vännen <3
Puss & Kram!
Åh Emilia vännen, mitt hjärta blöder för dig och för din mamma som inte får se vilken fin tjej det har blivit av dig (även om hon säkert kikar på dig från himlen). Vera är nio så det är som om jag skulle tvingas lämna henne nu. Kan inte tänka mig något värre, för mig eller för henne och hur det skulle påverka hennes fortsatta liv.
Vad fint du skriver!
Kram i massor!
Beklagar! härlig blogg att läsa.
Tråkigt att höra att du förlorat din mamma! Alla har vi våra sätt att leva med sorg, en del vill prata om det, en del inte. Inga rätt eller fel..
Du kommer att få träffa henne igen, tror jag..
*Kramar om dig*
Underbart att läsa din blogg. Oerhört klokt inlägg om din älskade mamma. Hon är ju en del av dig och visst kommer ni träffas. Även om ni inte har möjlighet att träffas just nu. Vilken jobbig tid du måste ha gott igenom när hon lämnade allt så snabbt. Man måste verkligen ta vara på varje ögonblick man vet aldrig vad som kommer att ske. Vara tacksam för att man har varandra.
Sköt om dig, kram
Saknaden är stor, men i våra hjärtan lever hon! Alltid ... <3
Och hon älskar dig!
Vi är många här som kan och vill dela våra minnen och tankar med dig, kära älskade Emilia. Du vet var vi finns...
Hjärtekramar <3!
MM o MF
Har tänkt att fråga ett flertal gånger om din mamma, men har inte riktigt vågat. Vet ju inte alls hur det känns, och om du ville/kunde prata om det. Men nu vet jag :)
Jag är helt säker på att ni kommer ses igen :) Och att hon är hos dig hela tiden! Tycker att du är stark som klarade av att fortsätta med ditt liv, även om inget nånsin blir som förut.
Vill ge dig en stor varm kram!!!
Tänker på dig!
Skicka en kommentar